Majja Lund
Yoga World
Mindful majVardagsYoga

Projektledaren och Indianen

Klas Hallberg för ett resonenmang i en av sina böcker kring att varje människa har en inre projektledare och en indian. Projektledaren är den som reflekterar, utvärderar och planerar (känner du igen den delen av dig själv?!) och indianen är den del som är i nuet och upplever (lika välbekant som projektledaren för dig?). Enkelt uttryckt kan man säga att projektledaren är den del som planerar för hur något ska bli och Indianen är den del som accepterar hur det blev. Båda delarna = superviktiga! Men de behövs vid olika tillfällen och många, MÅNGA, släpper inte fram Indianen när projektledaren gjort sitt jobb och den planerade händelsen inträffar, utan stannar kvar i projektledar-rollen och utvärderar på så vis händelsen mot hur det “var tänkt att det skulle vara”. Stor risk för DUKHA, right?! Överlag tror jag att vi befinner oss lite för ofta och för mycket i projektledarrollen och Indian-delen är den vi behöver lirka fram.

… fast jag får erkänna att jag ibland kan vara lite för mycket “Indian”. T.ex frös vår brevlåda igen ett år och jag accepterade till 100% att inga räkningar kunde ta sig fram. (Nähä, fryst idag med, då får de väl ligga… ) Har de liksom inte kommit in på bordet finns de inte. Heheh! Tills min man kom på det, gick ut och såg till att få upp brevlådan. Som sagt, vi behöver balansera mellan acceptera det som är och reda upp vår tillvaro, right?

Men ibland känner jag att projektledaren överdriver sin viktighetsroll. Som när jag håller på att explodera på 2-åringen för att vi har bestämt att vi ska göra något en särskild tid och så måste hon måste klä på sig själv trots att det tar 100 ååååååår. Och då måste jag fråga mig själv; hur viktig är den här tiden som projektledaren har satt upp? Drabbas någon om vi böjer tidsramen? Är det mer värt att jag gapar och tjatar och försöker dra på henne kläder eller kan jag ställa mig bredvid och njuta av vilken driftig och självständig dotter jag har? Jag behöver ständigt öva på dynamiken mellan projektledare och indian.

Hur är det för dig?

med kärlek,

Majja

2 kommentarer

  1. Jag har lätt för att låta projektledaren i mig ta över. Känner igen mig i det du skriver om att analysera och ser hur saker blev mot hur det var tänkt.
    Jobbar på att mer låta indianen mer komma fram.

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.