BLOGGMENY
YOGA WORLD
Annons
Okategoriserade

Offline-ish

-ish för att jag inte kommer vara offline sociala medier helt och hållet, men troligtvis offline från bloggen de närmsta två veckorna. På lördag flyger jag och Mira med Springtime till  Portugal, Monte Gordo för att guida yoga, föreläsa, träna, inspireras av kollegor, njuta av solen och hänga med härliga  resenärer. Om ni tycker att det låter nice kan ni den första helgen i maj vara med hemifrån Sverige då jag rapporterar från Portugal över YogaWorlds instagram-konto 🙂 Ni kan också följa hela resan via min instagram (majjalundh) vilket antagligen blir så långt som mitt online-användande kommer sträcka sig. Uppkopplingen på hotellet brukar vara sisådär och jag brukar passa på att se det som en anledning att vara mer offline, hehe. Hur gör du för att hitta såna perioder/stunder?

Samma helg som vi svävar ut ifrån Arlanda går ju Yoga Games av stapeln i Göteborg!! Vem ska dit och vad ska ni gå på? (och lyllos er!!) Jag var helt lyrisk efter Yoga Games helgen i Stockholm och är övertygad om att den kommande helgen blir minst lika bra!

 

med kärlek,

Majja

Annons
Okategoriserade

Favorit-Yin i bilder

Precis kommit hem från sista söndags-yinklassen denna omgång. Höll deltagarna liggande hela klassen igenom idag och tänkte att jag skall dela med mig av upplägget till er också. När jag håller klass gör jag inte positionerna själv utan instruerar, guidar eller assisterar. Men när jag gör yin yoga själv hemma är det ofta i återhämtande syfte och då är just dessa liggande positionerna favoriterna. Som intention och tema till klassen hade vi Niyamas – selfcare/att ta hand om sig själv.

  1. Supta bada konasana. Om en höft eller axel känns obekväm lägg in kloss/kudde för att stötta upp. I dag kopplade vi samman positionen med känslan av tacksamhet och nöjdhet. Fokus på vad vi har och kan istället för vad vi saknar. (Contentment makes poor man rich, discontentment makes rich man poor!)  Jag brukar tänka att andetagen liksom sköljer över framsidan av kroppen.

2) Baksida lår. Vi använde filt om foten istället för handen som jag använder här. Först rörde vi benet ut åt sidan i några andetag, därefter över kroppen i några andetag och stannade till sist en längre stund med benet rakt upp. Om det känns mkt stramt underlättar det att sätta i den andra foten i mattan. Tänk på att dra in hakan och förlänga nacken. Det är lätt att vilja tippa bak huvudet när det är tight i baksidan. Vi kopplade samman positionen med fysisk självreflektion. Att stanna kvar med uppmärksamheten i både det bekväma och obekväma; det som stramar och håller tillbaka. Att undersöka det som känns besvärligt; behövs förändring/anpassning eller kan jag hitta ett sätt att “gilla läget”?3) Figur 4. Man kan välja att plocka upp benen som jag gör på bilden eller låta foten vara kvar i golvet för mildare sträckning. Tänk på att förlänga nacken såsom i positionen innan. Vi kopplade ihop positionen med tilltro/hopp/tillit. Till att det är som det ska. Vi pratade innan klassen om hur mycket mer vi kan ta oss igenom när vi har tilltro/hopp/tillit. Fantastisk fin känsla faktiskt. 4) Liggande twist. Stötta gärna axel och eller knä om de hänger i luften. Ryggrotation är fint för alla små sneda muskler mellan kotorna som sträcks ut. Och det känns lite som att vrida ur och “städa” ryggraden tycker jag. Vi knöt ihop positionen med känslan av renlighet som också är en del av yogafilosofins niyamas; renlighet fysiskt, i vad vi äter och vad vi säger. Det engelska uttrycket “coming clean” uttrycker det så bra. Att tala ut med sig själv. Att tala rent med sig själv.

Vi gjorde alla positioner på en sida, jämförde sen benlängd genom att sträcka ut båda benen (testa, växer det ena?!) och sen göra samma flöde på andra sidan.

 

Enjoy!

 

med kärlek,

Majja

22 april, 2018 | 2 KOMMENTARER!

Populärt från Yogaworld.se

Okategoriserade

Vägen mot en långtifrån självklar ett-åring

I Januari firade vi ettårs-kalas. Vår ettåring. Min mini-me. Som berikar mitt liv och jag är tacksam för VARJE dag. Kanske extra mycket då hon var långtifrån självklar.

Jag började längta efter barn för flera år sedan. Och någonstans i början av 2014 var vi (jag och min man, dåvarande sambo) överens om att det var dags. P-staven åkte ut och jag la undan både snus och alkohol (alltså de få glas jag annars kunde inta t.ex. fredag och lördag kväll) för nu jäklar skulle det skapas goda förutsättningar för baby-making. Men ingen mens kom. Så jag jublade och trodde att vi blivit gravida på direkten. Vilket hör till min persona; extremt positiva förväntningar. Men grav-test efter grav-test visade negativt.

Efter ca 4 månader hörde jag av mig till barnmorskan som tyckte jag skulle ge det mer tid för ägglossningen att komma igång. Iallafall ett år och att därefter söka till fertilitetskliniken om inget hade hänt. Ett år gick. Mens-löst och barn-löst. Minns att jag från och till under detta  tänkte att det är väl inte hela världen hur det blir med det här, men under en yogaklass för Johanna Andersson, med hjärtöppningar och önskningar i intentionen, så kom tårarna. Jag ville ju verkligen VERKLIGEN bli mamma.

Vi sökte till fertilitetskliniken och fick efter 6 månaders väntetid komma in för första mötet och fick info om att utredning inte kunde startas förrän efter sommaren. Så när de första testerna togs hade det gått 1,5 år sedan vi började “försöka”. För en otålig rackare som jag är detta en livstid.

Testerna visade att jag har färre ägg än normalt och jag grät krokodiltårar över insikten om att det kanske inte blir någon bäbis. Min man (som hörde hela läkarens utläggning när jag satt som paralyserad) var vid betydligt bättre mod. Vi skulle få hjälp att få igång ägglossningen med hjälp av tabletter. Och med hjälp av pergotime (tror jag den hette, för Jens kallade den skämtsamt för preggo-time) började mensen hacka igång. Oregelunden, oberäknelig och sjukt ledsam varje gång den dök upp eftersom det var ett kvitto på att ännu en möjlighet till bäbis gått förbi. Jag var väldigt glad för stöttningen, proffessionalismen och hjälpen från fertilitetskliniken, men jag minns också att jag googlade och läste bloggar från andra som kämpat med att bli gravida och fann mest tröst i det, och just DÄRFÖR vill jag nu skriva min erfarenhet.

Efter ca 6 månader stabiliserade sig mensen vilket innebar att 2 år hade gått sen vi börjat försöka och jag hade i princip gett upp trots att fertilitetskliniken menade att vi bara testat “första insatsen” och att det fanns många möjligheter kvar. Vi hade istället börjat kolla på adoptionsmöjligheter och bestämt oss för att öppna vårt hem som familjehem. Vände fokus mot annat den våren och helt plötsligt insåg jag en dag att jag gått 2 veckor “över”. Tog ett test som visade ett svagt plus. Vågade faktiskt inte tro på det själv. Tog ett annat mer avancerat test som visade negativt. Jaha. Intet nytt.

Men en vecka senare tog vi ett nytt test och nu var banne mig strecket inget att tveka på. Jag minns hur jag skakade när jag visade det för min man. Som att världen stannade.

Det blev en Miri. En sjuuuukt efterlängtad och ljuvlig varelse som jag hoppas jag fortsätter vara tacksam och lycklig över så länge jag lever. Kanske hade jag inte fått uppleva detta riktigt lika starkt om vi inte hade fått kämpa längs vägen. Vilket i efterhand gör mig tacksam för erfarenheten. Och hoppas att jag, genom att dela med mig av vår erfarenhet, kan sända lite styrka och kärlek till andra som kämpar.

med kärlek,

Majja

Okategoriserade

Youtube tips

Med bristande möjlighet i tid och tillgång att ta mig till andra yogalärares klasser inspireras jag mycket av utbudet som finns på youtube. Just nu är favoriten Yoga With Tim. Tydliga, smarta instruktioner, ofta med detaljer som ger mig nya upplevelser i vana positioner. SÅ bra.

 

Ofta är det 30 min (+ 5-10 min meditation) som utgör min praktisering hemmavid och den här videon gjorde sig perfekt för det

 

Har du några youtube favoriter?

 

med kärlek,

Majja

Okategoriserade

Att säga AJ.

Den lilla mini-gurun på bilden ovan (som berikar yogan med pusskalas) lär mig SÅ mycket om livet.

Den senaste tiden är hon mycket för uttrycket AJ. Hon säger aj när hon gör sig illa, t.ex. krockar med något. Först säger hon aj och sedan pekar hon på det hon krockade med och säger “dääär”. Som att hon identifierar källan till obehaget. Hon testar också att nypa dem i sin närhet och samtidigt säga aaaaaj? Som att hon undrar om det gör ont. Vilket verkar sympatiskt kan tyckas. Men om man svarar “ja, det gör ont. Det är aj” kan det mycket väl hända att hon klämmer ännu hårdare så jag hoppas att det bara är en övergående utforskande period, hehee..

Men allra mest intressant tycker jag att det är att hon har börjat säga aj när hon inte får som hon vill. T.ex när hon inte får plocka saker ur soptunnan och man stänger skåpsdörren för henne. Aaaaaaj. Som att det gör ont i henne att inte få som hon vill. För mig (och säkert för fler av oss) är aj framförallt förknippat med en fysisk upplevelse. Kanske behöver vi bli bättre på att lägga märke när något annat känns som aj innifrån. Typ när någon (eller vi själva) säger något sårande till oss, när vi inte får till saker så som vi vill osv… jag är inte helt klar i min fundering, men jag blev nyfiken av fenomenet. Att utforska och identifiera lite mer vad som är aj, förutom att trampa snett eller slå huvudet i en bordskant you know…

Vad tror ni?

 

med kärlek,

Majja

1 2 42
Annons